Jag debatterar om Förskolan i Sveriges riksdag den 19 feb!

tal 19 feb

http://www.riksdagen.se/sv/Debatter–beslut/Debatter-och-beslut-om-forslag/Arendedebatter/?did=H101UbU9&doctype=bet#pos=858

Tal förskolebetänkandet 2014

Herr Talman,

 

Svensk förskola är föremål för stort intresse därute i världen. Vi har med all rätt anledning att vara stolta över den och att den tjänar som förebild i många länder världen över. Den har gjort att vi har högst andel förvärvsarbetande kvinnor, vilket i sin tur naturligtvis spelar roll för vårt välstånd. På det sättet har den också spelat en stor roll för den svenska jämställdheten. Idag ser bl a Tyskland, med världens bäst utbildade hemmafruar, på hur Sverige gjort och använder Sverige som en förebild inte bara genom att bygga ut med fler platser utan också genom att titta på vår pedagogik och våra styrdokument. I Tyskland har man på ett sätt gått före Sverige; i den tyska lagen är det inte föräldrarna som har rätt till en omsorgsplats för sitt barn utan där har man slagit fast att BARNET har rätt till en förskoleplats.

 

Det är ett viktigt och spännande område där Sweducare är en organisation som förbereder svensk förskola som nästa exporttjänst och som gjort en förstudie om intresse. Man konstaterar att intresse finns absolut, men det finns ett fåtal aktörer som har kraft att ta sig an detta. Fortsättningen nu är att se vilka marknader man i första hand skall vända sig emot. Och marknader finns! 150 delegationer per år kommer till Sverige, enligt Skolverket, för att titta på svenska förskola.

 

 

 

Herr Talman,

 

Att svensk barnsyn och den svenska förskolepedagogiken med sina delar av lek, utveckling, omsorg och lärande skulle få göra sitt intåg i länder där idag barnsynen skiljer sig ganska markant från den svenska känns ju som en av de viktigaste delarna i detta. Genom svensk förskola kan många runtom i världen få helt andra förutsättningar än idag.

 

Jag har under vintern och våren inlett en Förskoleresa där jag nu reser land och rike runt och besöker förskolor utifrån olika perspektiv.

 

Det är i regel en fantastisk resa som visar på en fantastisk verksamhet och där pedagogerna upplever att vi äntligen lyft förskolan och att den nu börjar märkas på det sätt den förtjänar.

 

Naturligtvis har alliansregeringens beslut om att göra den till en egen skolform spelat oerhört stor roll liksom den reviderade Lpfö. Det förtydliga pedagogiska uppdraget har betytt ett stort lyft för förskollärarna och till språk- och matematikuppdraget har naturvetenskap och teknik lyfts. Som mamma till en dotter i förskolan ser jag på många sätt det positiva i vad som händer inom bl a det området då hon är en stor konstruktör inom allt från Lego till lera.

 

Man gör ju sina misstag som mamma trots att man tror att man är medveten om både genusperspektiv och annat. Då jag berömde henne för hur fint hon byggde (och då kan man ju undra om jag gjorde det på samma sätt till henne som jag gör till hennes bröder!) så suckade hon djupt och tittade trött på mig och svarade:

 

–       Jag bygger inte – jag konstruerar!

–        

 Och det är precis vad hon gör. Hon konstruerar de mest fantastiska saker. Och det händer de mest fantastiska saker i våra förskolor. Vårt ansvar är att det händer i ALLA förskolor och dit är det en liten bit kvar.

 

Förskolelyftet har varit viktigt, men det finns ett behov av fortbildning inom de nya inriktningarna naturvetenskap och teknik. Upplever man en brist så är det ofta där. Alliansregeringen har varit lyhörd och nu finns två nya utbildningar på plats. Den ena med inriktning på naturvetenskap och teknik och den andra med flerspråkighet och interkulturell kompetens.

 

Den senare naturligtvis oerhört viktig i ett land som är öppet och tar emot många från andra språk och kulturer. Vi vet hur viktigt det är att både få behålla sitt eget språk och samtidigt utveckla det nya landets språk för att få goda möjligheter till en god utbildning och en god framtid.

 

Jag träffade i måndags Tobias på förskolan Mariehage i Malmö. Han har fått Skolverkets första stipendium som god manlig pedagog. Han var själv nästan generad över detta fokus        på honom som man eftersom han ville ha det för sina insatser som pedagog och det hade han ju helt rätt i. Han och hans kollega Markus är dock en bristvara inom förskolan och oerhört viktiga. Manliga förebilder för de små barnen är något som alliansregeringen prioriterar och vill hitta olika vägar för att män skall söka sig till yrket. Stipendiet tillföll hans avdelning, men var naturligtvis ett välkommet tillskott och skulle troligen bl a gå till en snickarbänk.

 

Många är de reformer som omfattat förskolan, men tyvärr finns det några som saknas. Naturligtvis skall förskolechefens utbildning vara obligatorisk precis som rektorns och naturligtvis skall förstelärarreformen omfatta även förskollärare. Det är med stor stolthet jag kan berätta att de moderatstyrda kommunerna Varberg och Ale nu inrättar förstelärartjänster också inom förskolan. Min förhoppning är att detta snart kommer att ske nationellt.

 

Och så kommer vi då till frågan om tillgänglighet. Vi är ett land som utmärker oss för hög tillgänglighet, men vi har också kommuner som inte klarar de fyra månader som lagen kräver, dvs att kommunen måste tillhandahålla en barnomsorgsplats inom fyra månader efter att den anmälts. Flera kommuner har satt tuffare krav än så på sig själva och garanterar inom tre månader, men så har vi de där kommunerna som inte klarar lagens fyra månader. Ständigt återkommande är sossarnas stora skyltfönster – Göteborg – där det varit ett ständigt bekymmer under snart så länge det går att minnas. Man klarar inte av att leva upp till de fyra månaderna och i den statistik som finns att tillgå gömmer sig också gott om exempel på där familjer erbjudits förskoleplats så långt bort från hemmet att det i praktiken varit omöjligt att tacka ja. Och har man tackat nej har Göteborg på papperet levt upp till kraven, men knappast i verkligheten. Inte i den verklighet som är barnfamiljernas i alla fall.

 

Ja, Herr Talman,

 

Hur ser det då ut i övriga Sverige med tillgängligheten? Ja i den likaledes s-styrda staden Malmö är läget ännu mer prekärt. Där är det en bit över 1000 barn som inte kommer få en förskoleplats inom föreskriven tid. Och då är jag förmodligen modest. Efter besök i Malmö kan man väl säga att man inte har koll på läget. Det känns snarare som att man tappat kontrollen. Där möter man föräldrar som är oroliga för att förlora jobbet.

 

Arbetslinjen och en god och ökande välfärd är naturligtvis beroende av att en tillförlitlig barnomsorg kan tillhandahållas. De enskilda individernas möjligheter till att hantera sina arbeten och också sin personliga ekonomi är också beroende av att de kan förlita sig på en barnomsorgsplats enligt de föreskrivna fyra månaderna som de naturligtvis planerar efter.

 

Regeringen gav därför uppdraget att som resulterade i SOU 2013:41 Förskolegaranti som just nu bereds på departementet. Där konstaterade man att det är totalt 36 kommuner som rapporterar dröjsmål för de barn som anmäldes till förskolan i maj och oktober 2012. 19 kommuner bedömdes ha större problem än andra. Surprise surprise så svarade inte stadsdelarna Fosie i Malmö och Majorna-Linné i Göteborg samt Upplands-Väsby på enkäten. Men att de har problem vet vi ju sedan tidigare.

 

S-styrda Göteborg och s-styrda Malmö klarar alltså inte av detta. Sveriges andra och tredje stad.

 

Jag läser nu ställningstagandet från s och v: Citat:

 

Vi anser att platsgarantin bör ses över. Det är viktigt att föräldrar kan lita på att de verkligen får en förskoleplats inom fyra månader som platsgarantin utlovar. Antalet kommuner som inte lever upp till platsgarantin har ökat kraftigt de senaste åren. Därför är det viktigt att kommunerna har både tydliga krav på sig och goda förutsättningar att klara platsgarantin. Föräldrarnas möjlighet att hävda sin rätt till förskoleplats gentemot kommunen behöver stärkas. Regeringen bör vidta åtgärder enligt vad som anförs ovan.

 

Ja, vad skall man säga? Det blir ju nästan skrattretande. Det är inte svårt att hålla med. Kanske skall Håkan Bergman och Ibrahim Baylan ta sina sossekompisar som styr i Göteborg och Malmö ordentligt i örat? Eller skall vi se till att vitesförelägga dem riktigt ordentligt? Eller se till att de får ersätta alla de familjer som idag står utan plats och inte vet hur de skall lösa sin situation?

 

Jag säger att de slår in öppna dörrar. Den SOU jag hänvisar till hanterar just dessa frågor och de största problemen vet vi ju var de finns. Sopa framför egen dörr, finns det något som heter.

 

Men hur ser det då ut i alliansstyrda Stockholm? Ja, man kan ju tro att det skulle vara ännu mer bekymmersamt där med det trycket som staden upplever. Men inte nog med att alla stadsdelarna klarar fyramånadersregeln, man klarar det också inom tre månader.

 

Men Herr Talman,

 

Då blir ju frågan man ställer sig om inte detta sker på bekostnad av väldigt stora barngrupper?

 

Nej, inte heller detta. I Stockholm var genomsnittet på en avdelning 2006 16,6 medan det i Göteborg var 17,1 och i Malmö 17,1. 2012 är siffrorna 15,2 i Stockholm medan det gått åt helt andra hållet i Göteborg – 17,6 och i Malmö 18,1! Stockholm plats 28, Göteborg 207 och Malmö 231.

 

Vi hör mycket skrävel om satsningar på välfärden ifrån oppositionen. Därför är det mycket intressant att granska dem där de styr för där visar verkligheten något helt annat. Satsningarna på välfärden finns inte, medan alliansen har levererat.

 

Bifall betänkandet och avslag på reservationerna.

 

Tack!

 

 

I

 

Kommentera