Mitt tal idag vid Framtidens lärande

Välkomna till denna hearing om lärandets nya landskap, en eftermiddag tillsammans som jag hoppas skall sätta ljus både på våra utmaningar och den fantastiska kunskapsutveckling, dynamik och engagemang som finns runt omkring i vårt land. Vi har också glädjen att välkomna en rad internationella gäster och den kunskap och kompetens de genom sitt arbete har att dela med sig.

 I would like to welcome our destinguished guests, from Great BritainValerie Hannon, among other things senior consultant for the OECD on the Shooling for Tomorrow, and Innovative Learning environments projects. She is also a speaker at, and advisor to, the World Innovation Summit on Education (WISE), andfrom Unesco Mr Mark West, from the Sector Policy Advice and Information and Communication Technology in Education

 

 

Jag heter Camilla Waltersson Grönvall och är moderat riksdagsledamot. Jag har förmånen att arbeta i riksdagens roligaste och viktigaste utskott – utbildningsutskottet. Jag är lärare till yrket och vill att alla barn skall ges möjligheter att utvecklas till hela sin potential och att nya innovativa lärmiljöer skall komma alla barn till del, inte bara dem som har turen att födas i rätt kommun eller finnas i rätt klassrum. Denna utveckling får inte bero på enskilda eldsjälar till lärare, enstaka starkt drivna skolledare eller att det finns politiker i just den kommunen som förstått och som politiskt driver frågan just i sin kommun. Detta har gjort att vi idag har fantastiska exempel att titta på och ta del av och för alla er är vi innerliga tacksamma. Många av er finns här idag och vi skall om en liten stund få ta del av era viktiga vittnesmål och tankar. Jag vill att ni skall känna er varmt välkomna hit idag.

 

Men det finns ett ansvar att inkludera alla svenska barn i denna innovativa lärmiljö där kunskaper frodas och sprids och där det finns en stor utmaning med att lyckas med detta. Nya läroplaner och nya kursplaner har varit viktig i att sätta ett slags ”framework” till den framtida skolan och styrdokumenten talar om digital kompetens, men frågan är hur detta omsätts till en verklighet för alla svenska barn?

 

Jag reser en hel del och gör många studiebesök. Bilden som jag fått talar om en skola som skiljer sig åt ganska mycket. Det blir allt vanligare att man investerar i ”devices”, i datorer, iPads och annan utrustning, men man tappar bort lärandet på vägen. Det är ju inte ens datorerna som är det viktiga. Det går aldrig att ersätta relationen mellan elev och lärare med någonting annat. Istället handlar det om förutsättningar för lärande och hur man bäst främjar lärande där det idag finns teknik som gör att lärandet blir så mycket mer intressant, engagerande och inte minst relevant för våra elever. När mina små pojkar, 7 och 10, visar på sitt lärande genom en film de spelat in med hjälp av en iPad eller när min dotter på 4,5 fnyser när jag berömmer henne för hennes byggande och sedan får ett djup suck följt av ”Men mamma! Jag bygger inte – jag konstuerar!” och det ser jag ju då att hon naturligtvis gör, men vad jag framför allt gör är att jag konstaterar att mina barn befinner sig någon helt annanstans än vad jag gjorde i samma ålder.

 

Och för alla dem som är rädda för detta nya så måste vi ju andra visa dem att det är inte farligt. Barnen utvecklas visst på ett fantastiskt sätt och de utvecklar helt andra kompetenser.

 

Kanske, kanske finns det fler lärsätt än bara katederundervisning…

 

För två veckor sedan hade jag förmånen att första vara i Paris på Unesco och bl a lyssna på Mark West och sedan på BETT-mässan där inte minst den skandinaviska förmiddagen gjorde stort intryck och där det var våra ungdomar från Sverige, Norge och Danmark som imponerade mest. Samma kände tydligen professor Stephen Heppel för hans ord efter deras presentationer hängde sig kvar. How could this NOT benefit your learning?

 

Att frågan är retorisk känns som ett understatement. Han riktar också en uppmaning till Sverige och de skandinaviska länderna. Han pekar på vår historia av lärande, av nytänkande, av öppenhet, stabilitet och välstånd och där han menar att vi har ett ansvar både för våra egna barn, men också för att utveckla lärandet för barn från länder med sämre förutsättningar. Detta är stort och det pekar på stora dimensioner.

 

 

 

 

 

Sverige är ett fantastiskt land. Vi har tidigare och utmärker oss fortfarande som ett land som är redo att pröva nyheter tidigare än de flesta länder. Vi är toleranta och vi är öppna. Stoltheten över detta skall alla svenskar bära med sig. Vår förmåga att ompröva tidigare sanningar är det som bär vår utveckling framåt. Vi är beroende som nation av att vi har medborgare, unga som gamla, som kan tillgodogöra sig ny teknik och vara attraktiva i en global arbetsmarknad. Därför är det också avgörande att den svenska skolan inkluderar alla elever i en att tidigt förstå och använda moderna lärverktyg och läromedel.

 

Fantastiskt hur många människor vi idag har samlat i denna vackra Förstakammarsal i Gamla Riksdagshuset, ett rum där historiens vingslag på något sätt känns tydligt. För mig är mötet med det gamla och kanske trygga och det som är framtiden, både våra unga, men också det som är framtidens lärande; tankar, idéer, metoder, förutsättningar och för all del också den teknik som gör en del av det nya lärandet möjligt så särdeles spännande. Jag har sett fram emot den här dagen länge och jag hoppas att vi tillsammans skall få en riktigt bra och givande eftermiddag tillsammans! Jag lämnar nu över till min käre vän Peter Becker som kommer att leda oss igenom eftermiddagens olika delar. Än en gång varmt välkomna!

 

Kommentera